Archive for mars, 2011

Det gör ont…..

När PE och jag började vårt liv tillsammans hade han ett kassettband där hade han spelat in sin musik. En mikrofon och en bandspelare. Inte som nu – via dator. Detta band älskade jag. Spelade det om och om igen. Älskade PE sammetsröst. Tröttnade aldrig på att höra det. Minns bl.a en resa upp till Tärna, där vi hade hyrt en stuga över en helg första året vi var tillsammans. Spelade bandet hela vägen dit. PE var ganska less på att höra sig själv innan vi var framme.

Till slut brände jag över det på en CD-skiva. Med åren blev det mindre jag lyssnade och till slut föll den i glömska. Inte för att jag tröttnade på att höra hans röst, utan det blev andra skivor under åren.

Idag när jag gick igenom CD-skivorna hittade jag denna bortglömda skiva. Lycka!!!

Tror ni jag orkade lyssna…..

Hur man angriper en and….

YouTube Preview Image

En vanlig dag….

  • Vaknar…
  • Kollar mail, läser bloggar…
  • Kaffe…
  • Jobbar…
  • Sorterar, minns, kastar, skär mig på flyttkartonger, packar…
  • Visst ja, måste ju äta nåt också…
  • Jobbar, packar….
  • Saknar, gråter….
  • TV…
  • Somnar på soffan…

Det 7:e livet börjar….

Liv nr 1

Föddes i Stockholm en majdag 1956 där jag bodde i tre år. Minns några små fragment av den tiden, som t.ex. en fotografering, syskongnabb med storebror, tågresan upp till Norrland, fil i en gul plasttallrik vid bordet i tågkupén.

Liv nr 2

När jag var 3,5 år hamnade jag hos mina underbara fosterföräldrar i Norrland. Här växte jag upp på landet omgiven av skog och djur.  Här gick jag skolan och här blev jag präglad för resten av livet.

Liv nr 3

Stora steget ut i världen. Gymnasieskola i L*e, egen första lägenhet som delades med en väninna.  Skola, fester, killar och allt som hör tonåren till. Skoltrött. Gick aldrig klart gymnasiet utan lämnade det och började ….

Liv nr 4

Flyttade till M*å 1974 där min blivande make och jag hyrde lägenhet. Den första lägenheten var en liten 1:a. M gjorde fortfarande lumpen och det var bensinransonering. Tog körkort.

Flyttade sedan till en 2:a (där den som skulle bli min älskade sambo många år senare, bodde i lägenheten ovanför. Men det visste vi ju inte då.). Gifte oss 1977. Flyttade till en 3:a. Fick en underbar son 1978.

Fick fast anställning åt Boliden i K*g 1979 där jag jobbade kvar i 12 år.

Köpte hus 1980 (tror det var det året).

Åren gick. Sonen växte och allt gick bra för honom.

1991 blev både M och jag uppsagda från våra jobb hos Boliden. M utbildade sig till TV-reparatör och jag började komvux. Nu var det roligt att plugga igen, så några högskolekurser på distans blev det också.

M fick jobb och jag fick jobb. 1997 startade jag en enskild firma som jag har kvar än idag.

Någonstans på vägen gled M och jag isär, så då började…

Liv nr 5

Skilsmässa. Flyttade till egen lägenhet i M*å. M och jag var fortfarande vänner. Ja, kanske t.o.m bättre vänner nu än då vi bodde tillsammans. Nu dröjde det inte så länge innan…

Liv nr 6

PE och jag började vårt liv tillsammans. Fick nytt jobb som jag älskade. Flyttade till A*k  år 2001. Utlandssemestrar för första gången i mitt (mina) liv. Livet var underbart. Vi var lyckliga.

Fast de mörka molnen fanns också. Sjukdomarna låg alltid på lut.  PE höftledsbyte, knäbyte, hjärtinfarkt m.m. Blev utan jobb pga att företaget såldes. Mitt ex dog hastigt. Så till slut tog vi  ett års ”långsemester” i Skåne, 2008-2009 för att lämna allt och få leva vår dröm.

Ett underbart år hade vi i Skåne. Så mycket vi fick se och uppleva. Idag är jag glad att vi hann med det året. Det enda smolket i glädjebägaren detta år var att min älskade väninna hastigt dog.

Den 5:e januari 2011 slutade liv nr 6!

Liv nr 7

Är fortfarande en oskriven bok.….

Nostalgitripp

I fredags hade jag en riktig nostalgitripp. Blev hembjuden till en väninna på middag kl 16:00. Klockan var över 24:00 innan jag tog mig därifrån!

Vi gick skolan tillsammans årskurs 1-9, sedan skiljdes våra vägar så som det ofta gör. Sporadisk kontakt genom åren, men inte så vi ringde varje vecka precis. Även sen hon flyttade till M-å så träffades vi högst en gång per år (oftast på nån firmafest), om ens det.

Men nu blev jag alltså hembjuden till henne. Oj, så mycket vi hann prata om. Samtalsämnena verkade aldrig ta slut och gamla fotoalbum plockades fram.

Minns du det/ den? Kommer du ihåg det? Ja, men visst ja! Vad gör han/hon idag? Vart tog han/hon vägen? Osv.

Vill lova att dom små grå fick jobba för högtryck för att hitta de rätta ledningarna och minnescellerna. Alla gick inte hitta, men nog var det många celler som fick öppnas och visa sitt innehåll.

Kunde ha suttit i flera dagar och pratat gamla minnen, men till slut måste man ju trots allt fara hem till sitt.

En helt underbar, rolig, trevlig och välbehövlig kväll. Fick annat att tänka på. Fick glömma en stund. En kväll utan tårar.

Tack snälla, rara, underbara B-a för en underbar kväll och jättegod mat !!!!!

Ooohps….

Vaknade i morse, övertygad om att det var torsdag. Satte mig vid datorn och upptäckte det var fredag!!!
Vart tog torsdagen vägen?????

10,5 lyckliga år

Brukade många gånger tänka, när jag satt i bilen på väg till jobbet i M-å, så lycklig jag var.
Jag hade en karl som jag älskade mer än allt annat och som älskade mig mer än allt annat,
jag gjorde honom lycklig och han mig,
jag hade ett jobb som jag älskade,
vi hade bra ekonomi, kunde unna oss goda middagar ute och utlandssemestrar varje år,
jag hade en underbar son med sambo som allt gick bra för,
jag hade ett underbart förhållande med min fd detta man.
Ja, det kunde inte vara bättre.
Vad hade jag gjort som förtjänat denna lycka i livet?

Samtidigt var jag livrädd. Väntade bara på den dagen då allt skulle slås i kras. Visste ju att jag någon gång var tvungen att betala för all denna lycka. Visste ju att ingenting varar för evigt….

Och nu har det hänt det som jag var rädd för. Nu har jag fått betala priset för alla dessa lyckliga år.
PE fick hjärtinfarkt och övriga krämpor kom i slag på slag.
Jag förlorade jobbet och därmed rasade ekonomin.
Min fd man och en av mina bästa väninnor dog.
m.m. m.m.
Och nu har jag förlorat den som gav mig all denna lycka och kärlek…..
Men kärleken mellan PE och mig, den fanns kvar. Den varade för evigt.

Nu kastas jag ut i det okända…. och har inte mitt stöd i livet med mig……

Saknar honom så….

Flyttkartonger

Drunknar snart i flyttkartonger. Kartonger överallt.

När man har en vinda som sträcker sig över hela huset så samlas det mycket där. Den var fullständigt fullpackad med saker. (konstigt att golvet höll). Allt detta måste jag nu gå igenom och det tar tid! Eftersom det är en oinredd vind så är det kallt, så allt måste bäras ner.

Högar som ska till återvinningen, högar som ska sparas, högar som är PE’s, högar som jag inte vet vad jag ska göra med…

Sen finns det en källare också…..

I torsdags tog jag en paus från allt packande och drog i väg till stan för en shoppingrunda med min väninna. Länge sedan jag handlat så mycket kläder på en gång, och länge sen jag stod ut med att vara i stan så många timmar. Avskyr att springa på stan i affärer i vanliga fall, men denna gång var det skönt med ett avbrott från allt. Fick då något annat att tänka på.

Var också och tittade på lägenheten jag har hyrt (osett!). Den såg bra ut och de kommer att tapetsera om alla rum och lägga nytt golv i vardagsrummet innan jag kommer. Så det kommer att bli fräscht och fint.

Efter rundan på stan träffade vi sonen med sambo och gick ut och åt middag.

En helt underbar torsdag. Tack snälla Y för ditt sällskap (och privatchaffis)

Fredagen kom sonen till mig och hjälpte mig bära ner ännu mer kartonger från vindan. Mer jobb…..

Skålen…

Limmar fortfarande på skålen, men inte lätt när den gång på gång puttas omkull av något eller någon. Hur många gånger orkar man ta smällarna innan man till slut inte orkar resa sig mer?

Känner att jag snart når gränsen…

Så mycket att göra, så många måsten, så många motgångar, så mycket besvikelse, så mycket saknad, så många tårar….

Vill snart få tid att stanna upp … och få tillåtelse att bara sörja….

Packning….

Sorterar och packar. Ja, jag flyttar. Lämnar inte bara A*k utan även kommunen. Drar mig ner till kusten.

Känner att jag inte orkar bo kvar här. Alldeles för mycket jobb med huset… sånt som jag inte klarar av. Vill inte vara beroende av andra. Vill inte behöva be om hjälp så fort någonting strular och med sånt som jag inte orkar. Så det blir lägenhet för mig nu.

Visst kommer jag att sakna huset. Här hade vi ju 10 lyckliga år tillsammans. Här bodde ju PE när vi började vara tillsammans och han trivdes i huset. Här smidde vi planer och drömmar om framtiden. Här älskade vi, skrattade vi och njöt av att få vara tillsammans. Här byggde vi vår egen lilla värld där vi var lyckliga. Och lyckliga var vi.

Men nu är lyckan borta. Allt är tyst och tomt. Själen i huset är borta… den fanns ju där med PE. Så känslan för huset är borta. Kan ju inte bo kvar bara för minnenas skull…. de bär jag ju ändå alltid med mig inombords. De kan ingen ta ifrån mig.

Så hela mitt liv ska packas ner i lådor. Hela mitt liv ska gås igenom… vad ska kastas, vad ska sparas, vad är mitt och vad är PE’s.

Det är tungt och det tar tid. Precis allt måste ju gås igenom. Och varje sak bär minnen med sig. Där är mammas gamla dukar hon broderat, lakan med monogram som hon sydde när hon skulle gifta sig med pappa, pappas gamla rakgrejor, gosedjuret som K hade när han var liten, skolböckerna jag hade när jag gick skolan, dagböcker m.m. (har inte hunnit till de sista 10 åren än) Kan jag verkligen kasta detta? Men inser ju samtidigt att allt går inte spara. Kan inte ha för mycket saker med mig till en trerummare. Var ska jag förvara allt? Går ju bara inte.

Så jag sorterar, minns, kastar och gråter…..

Men det är väl så livet är…. slutar i några ynkliga flyttkartonger…. och på soptippen där till slut allt bränns…