130 gram tröst


Den som knappt har lämnat min axel under dessa dagar…
Den som torkat mina tårar…..
Liten på jorden men en stor tröst!

2 Responses to “130 gram tröst”

  • Anitha, Jag beklagar djupt din sorg.

    Kram

  • Alva:

    Hej Anitha!
    Mina tankar är hos dig ofta, ofta! Detta ofattbara faktum, att Per-Erik inte finns mer, den sorg och smärta som du lever i……
    Det är obegripligt att Perra inte kommer att sitta vid vårt köksbord och dricka kaffe med Michael, i väntan på att du ska bli klar med ditt jobb!
    Och hur obegripligt blir då inte allt för dig…?
    Vilken tur ändå att tröst finns att få av ett älskat husdjur!
    Varma tankar och kramar till dig, Anitha!