Allt är relativt

Såg ett nyhetsinslag igår om katastrofens offer i Haiti. Där var en kvinna som hade mist sin man och ena son i jordbävningen. Själv hamnade hon på sjukhus med krossat ben. Hade legat där i ett års tid. Hon visste inte hur hennes övriga fyra barn hade det, var de fanns, om de hade nåt att äta, om någon tog hand om dom….. Hon visste inte hur det skulle bli när hon skulle skrivas ut från sjukhuset… ingen bostad, inget jobb, inget hopp om att få ett jobb……

Tänker….. om hon finner styrkan att överleva….. så ska väl jag också göra det….

….. men det är svårt…..

One Response to “Allt är relativt”

  • Ingela:

    Sant, men det gör ju inte din sorg – eller min – mindre. Fast kraft att gå vidare bör man ju kanske ha när livet runt omkring fungerar och det finns familj och vänner. Läste i går i aftonblaskan om den lilla flickan som hittades svårt skadad under rasmassorna. I dag full av livskraft med ena benet ersatt av protes. Man blir ödmjuk.