Sista scenframträdandet

Kl 11 den 5 februari samlades familjen och de närmaste vännerna på cafét (puben) på Sagabiografen för att ta farväl av PE, en mycket älskad sambo, far och vän.
Här fick han för sista gången stå på scen. Den scen som han troget har stått på nästan varje sommar i 15 års tid. Där besökarna på filmfestivalen fick lyssna till hans sammetstämma, gitarrspel och se hans spelglädje. Den roligaste spelningen på hela året sa han många gånger till mig.
Denna sista gång var han med på scenen, men denna gång i sin kista . Gitarren var också med fast denna gång prydd med blommor.

Fastän det var en mycket tung stund för mig och de närmaste så blev det ändå en ljus stund. Fylld med tårar, tal, musik men även en del skratt.
Tårar som när PE’s dotter läste upp några dikter hon skrivit till sin far.
Tårar som vid avskedet vid kistan (eller ‘vi möts igen’).
Tårar…
Musik med Åke Swan
Musik med PE själv, fast denna gång via skiva.
Skratt när två av låtarna med PE vägrade spelas upp efter några takter och vi konstaterade att antingen gick strängarna av eller också tyckte han att vi hade valt fel låtar. För när vi hade provspelat dom dagen före på samma cdspelare hade dom fungerat felfritt.

Jag vill rikta ett varmt tack
till Per för att du medverkade till att denna stund blev så fin.
till Irene för dina fina blomsterarrangemang
till Åke för din vackra musik
till alla vännerna som var där
till Roland som hade skottat
Och ett stort varmt tack till Sagabiografens förening som gjorde det möjligt för PE att stå på scenen denna sista gång.

4 Responses to “Sista scenframträdandet”

  • Å, Anitha …, så rörd jag blir!

    Och det betyder såå mycket att den här sista stunden blir till ett fint minne.

  • Tänkte så mycket på er igår. Det låter som en mycket fin stund. Och som att Perra i allra högsta grad var närvarande, som den filur han var.
    Kram kram kram!!

  • Alva:

    Tack Anitha, för att vi fick vara med och dela denna svåra, och stora stund, med dig och de övriga i familjen! Det var en ljus och fin stund, trots sorgen.
    Sorg måste få ta sin tid, men jag hoppas, och tror, att du ska hitta glädjen och det goda i livet igen! Och Perra kommer alltid att vara med dig, och med oss som minns honom…i våra tankar och i hans musik!
    Sköt om dig, Anitha!
    Alva och Michael

  • En sån fin begravning det blev. Jag är ju en av dem som träffade Perra endast en gång, men det känns skönt att jag som bloggvän kunde få vara med ändå på den sista färden.