Packning….

Sorterar och packar. Ja, jag flyttar. Lämnar inte bara A*k utan även kommunen. Drar mig ner till kusten.

Känner att jag inte orkar bo kvar här. Alldeles för mycket jobb med huset… sånt som jag inte klarar av. Vill inte vara beroende av andra. Vill inte behöva be om hjälp så fort någonting strular och med sånt som jag inte orkar. Så det blir lägenhet för mig nu.

Visst kommer jag att sakna huset. Här hade vi ju 10 lyckliga år tillsammans. Här bodde ju PE när vi började vara tillsammans och han trivdes i huset. Här smidde vi planer och drömmar om framtiden. Här älskade vi, skrattade vi och njöt av att få vara tillsammans. Här byggde vi vår egen lilla värld där vi var lyckliga. Och lyckliga var vi.

Men nu är lyckan borta. Allt är tyst och tomt. Själen i huset är borta… den fanns ju där med PE. Så känslan för huset är borta. Kan ju inte bo kvar bara för minnenas skull…. de bär jag ju ändå alltid med mig inombords. De kan ingen ta ifrån mig.

Så hela mitt liv ska packas ner i lådor. Hela mitt liv ska gås igenom… vad ska kastas, vad ska sparas, vad är mitt och vad är PE’s.

Det är tungt och det tar tid. Precis allt måste ju gås igenom. Och varje sak bär minnen med sig. Där är mammas gamla dukar hon broderat, lakan med monogram som hon sydde när hon skulle gifta sig med pappa, pappas gamla rakgrejor, gosedjuret som K hade när han var liten, skolböckerna jag hade när jag gick skolan, dagböcker m.m. (har inte hunnit till de sista 10 åren än) Kan jag verkligen kasta detta? Men inser ju samtidigt att allt går inte spara. Kan inte ha för mycket saker med mig till en trerummare. Var ska jag förvara allt? Går ju bara inte.

Så jag sorterar, minns, kastar och gråter…..

Men det är väl så livet är…. slutar i några ynkliga flyttkartonger…. och på soptippen där till slut allt bränns…

One Response to “Packning….”