Skålen…

Limmar fortfarande på skålen, men inte lätt när den gång på gång puttas omkull av något eller någon. Hur många gånger orkar man ta smällarna innan man till slut inte orkar resa sig mer?

Känner att jag snart når gränsen…

Så mycket att göra, så många måsten, så många motgångar, så mycket besvikelse, så mycket saknad, så många tårar….

Vill snart få tid att stanna upp … och få tillåtelse att bara sörja….

One Response to “Skålen…”

  • Monika:

    Din skål.. Menar du att någon sparkar på den som redan ligger? Jag blir bestört om så är fallet – hur tänker ”någon”? Om det är möjligt så avsluta den bekantskapen omgående..
    Tänker på dig!
    //M