10,5 lyckliga år

Brukade många gånger tänka, när jag satt i bilen på väg till jobbet i M-å, så lycklig jag var.
Jag hade en karl som jag älskade mer än allt annat och som älskade mig mer än allt annat,
jag gjorde honom lycklig och han mig,
jag hade ett jobb som jag älskade,
vi hade bra ekonomi, kunde unna oss goda middagar ute och utlandssemestrar varje år,
jag hade en underbar son med sambo som allt gick bra för,
jag hade ett underbart förhållande med min fd detta man.
Ja, det kunde inte vara bättre.
Vad hade jag gjort som förtjänat denna lycka i livet?

Samtidigt var jag livrädd. Väntade bara på den dagen då allt skulle slås i kras. Visste ju att jag någon gång var tvungen att betala för all denna lycka. Visste ju att ingenting varar för evigt….

Och nu har det hänt det som jag var rädd för. Nu har jag fått betala priset för alla dessa lyckliga år.
PE fick hjärtinfarkt och övriga krämpor kom i slag på slag.
Jag förlorade jobbet och därmed rasade ekonomin.
Min fd man och en av mina bästa väninnor dog.
m.m. m.m.
Och nu har jag förlorat den som gav mig all denna lycka och kärlek…..
Men kärleken mellan PE och mig, den fanns kvar. Den varade för evigt.

Nu kastas jag ut i det okända…. och har inte mitt stöd i livet med mig……

Saknar honom så….

Comments are closed.